Kärlek

Jag tycks gilla torsdagar eftersom jag nästan bara skriver i bloggen dessa dagar =) I dag har jag iaf ringt till vårdcentralen och har ÄNTLIGEN fått en tid så jag kan bli frisk ngngång! ge mig medikamente NU !
Har glömt bort hur det känns att vakna & inte känna snor eller kittlingar i halsen, huvudvärk och feber titt som tätt. 
Var ju ute förra fredagen och det var skoj, fick nog vid halv ett å pallrade mig hem. Mådde sådär dagen efter kan jag säga.Middagar och kusinträff för Samuels del (som han hade längtat!) Ja, det var väl påsken det. Å jag fick tillbaka min dammsugare som varit på vift en längre tid =) Nämligen i stan hos min bror. Jag firade med att storstäda hela lägenheten & ni som känner mig vet ju att jag tycker att det är KUL att städa. Jag skojar inte. Jag ÄLSKAR att rensa och greja. Borde nästan jobba med det. Det har hängt med hela mitt liv tror jag. Till skillnad från min bror...Nåja. 

Jag har fått mina skor!! Vilken lycka när de passade perfekt. Såå fina! Önskar att Samis oxå fick ett par men vi får väl se. Väldigt onödigt men ack så snyggt!
I kväll blir det prommis. Har försökt att komma ut flera dagar i rad men det har regnat och det känns inget vidare kul att gå då. Kalla det undanflykter men.... :)
Jag måste bara gå i kväll.


Det har hänt en massa annat oxå men det är mer privata grejer... Tänk vad livet är bra konstigt.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna bo helt SJÄLV i min lägenhet, ha Samuel varannan vecka och kunna vara lycklig. Men nu har jag levt så i nästan två år och tiden har gått väldigt fort. Å det har gått över förväntan. Det som har varit jobbigast är att vara utan min lilla skatt men jag får sysselsätta mig med massa annat de veckorna. Sen har jag ju honom ganska mycket ändå, trots att det är inte "min" vecka. Lycka är att vara nära min Samis! Är såå tacksam för att han finns i mitt liv (nu blir jag tårögd oxå... som jag så ofta blir när jag pratar eller skriver om honom)
Jag har nog lärt mig ganska mycket under denna tid oxå, inte bara att vara själv... framför allt laga mat, som jag var usel på innan. Sen har det ju varit massor av gånger då jag önskat att man var två... Man måste liksom vara överallt. Men man vänjer sig fort. Man lär sig klara sig själv, även om det till en början är svårt. 

Är oxå väldigt tacksam för alla fina vänner och min fina familj som har stöttat mig och funnits där när mina tårar har trillat ner för kinderna och allt har känts jobbigt. Vilket det har varit i vissa perioder. Som det är med livet.